Tänk på tiden innan...

När bloggen var det ställe där man kunde skriva av sig och kunde visa världen vad som hände hemma hos oss.
Nu är det alla andra sociala medier som fyller det rummet.


Sista dagen på den ordinarie semestern men börjar inte jobba förrän nästa söndag så det känns väldigt bra.
Har bara ett litet möte imorgon förmiddag som ska ta ungefär en timme. Så helt ok.

Semestern har varit lugn och behaglig med massa besök av min familj, pappa, bror, Systrar*3 med barn och respektive. Allt uppdelat på tre olika tillfällen.
Tea och jag tog även en liten campingtur med Katarina och Oliver och Agnes. Det var himla trevligt.


Våren har varit tuff och sommaren har fått komma därefter, att förlora vår Enzo var en av de svåraste sakerna som hänt i vår familj, han var liksom vår pusselbit och nu är inte pusslet helt längre. Det kommer att ta tid att läka. Men pusselbiten kommer alltid att fattas. Tur vi har haft Nikita på vägen som hjälpt oss vidare. Tog lång tid innan hon och jag kunde gå samma rundor som Enzo och jag gått sen han kom hit. Men nu kan vi göra det, ofta en tår i mina ögon men försöker fokusera på de goda minnena.


Idag är vädret nästan lite höstlikt ute, men känns inte ens som det varit någon riktig sommar än, blir det som förra året så kommer ju september bli fantastiskt, så vi får väl hoppas på det.

Får se om jag får ett ryck och faktiskt börjar skriva här, för jag vet ju att jag mår bra av det.
Ha det nu riktigt gott där ute, tror ju ingen läser här men ifall att det händer :)

1 kommentarer:

Helene sa...
4 september 2017 kl. 08:57

Jodå, du har läsare. En i varje fall ;-) Roligt att du är tillbaka här igen!

Back to Home Back to Top Saras svammel. Theme ligneous by pure-essence.net. Hämtad från Blogghjälp | Bonussidan.