Djupt

Det är nog dags att slå liv i denna blogg igen, för jag behöver verkligen skriva av mig så att jag kan rensa både huvud och tankar.
I mitt liv händer ju otroligt mycket nu.
Vi lär oss att leva igen, det tar mycket energi och ger väldigt mycket med.
Att leva med någon som har diagnos, och som levt hela sitt liv och inte känt sig tillräcklig är inte lätt.
Nu lär vi oss hur vi ska hantera vardagen, vad vi behöver ändra på för att underlätta, både för M och för hela familjen.
Vi försöker hitta rutiner, vi testar olika sätt. Vad kan fungera och vad fungerar inte.
Allt från dagsschema till veckoschema. Hur ska vardagen fungera?
Vi har fått förklaring på så extremt mycket, på varför saker har hänt och hur det kommer sig att reaktioner blivit som de blivit.
Jag kommer försöka skriva här så mycket jag kan och när jag känner behovet. För jag behöver "tömma" systemet ibland.
Vår sjukvård för personer med diagnoser och den hjälpen de får ger jag inte mycket för. Så det är jag som är den stora stöttepelaren. Ibland jäser det över.

Att få en dubbeldiagnos där den ena behandlingen fungerar på det ena men inte ska användas på den andra, det gör det inte lätt direkt.

M själv förklarar det som att han försöker lära sig att simma igen men känner hela tiden att han är på väg att drunkna.

Det vi har kommit fram till i allt det här är att allt vi har gått igenom under våra 16 år tillsammans gör att vi kommer ta oss igenom det här med, för vi står på en extremt stadig grund.
Jag älskar M något så otroligt mycket och vill bara att allt ska bli så himla bra som det kan bli.

Det blir nog inga direkt roliga inlägg på denna bloggen ett tag framöver utan det blir som skrivet innan, stället där jag kan rensa tankar.

//S