Ja nu äntligen var det dags för min semester, den var välbehövlig nu. Nu har ju jag valt själv att ta semestern så sent om jag gjorde så det har inte varit ett dugg synd om mig men det var himla skönt att få lite ledigt nu.
Min semester började med att jag och Magnus tog en tur till Elmia mässan och tittade på husvagnear, så många fina det finns.
Sen på lördagen tog Tea och jag tåget upp till Falköping för att ta mamma/mormor på spa. Så vi mötte upp Emma, Lina och mamma i Falköping och tog in på Mössebergs spa.
Väldigt mysigt och vi hade det väldigt trevligt. Får vi nog göra om, nästa som fyller jämnt blir ju Lina nästa år, så då får vi ta det då, både jag och Emma fyller ju jämnt året efter :P
Sen följde ju mamma med hit och jag, Magnus och hundarna packade ut oss i husvagnen.
Vi startade vår resa i Båstad och avslutade den i Skateholm, mellan Ystad och Trelleborg.
Vi hade underbara dagar där vi såg Mölle hamn, Kullens fyr, Hovs Hallar, Lågprisladan i Boarp, Ystads havsbad, Ales stenar, Smygehuk och mycket mycket mer.
Så mycket vackert vi sett och så vakna vi blir på att vi har sett så otroligt lite av Sverige. Det ska det bli ändring på nu.
Nu tar vi en dag i taget och försöker rensa här hemma och komma i fas. Allt ska bli ordning på. När man bott i husvagn i en vecka så blir man varse av hur lite saker man egentligen behöver. Jag hade nog kunna leva i en husvagn. Vill inte ha sånt överflöd av saker här hemma. Vi är bortskämda.
Nu sitter jag här med ett glas vin och njuter, Magnus har gått o lagt sig och jag har en hund på varje sida om mig i soffan. Tea ringde precis från källaren för att få hjälpa med läxan. Dagens teknik och dagens ungdom :P
Ha det gott!
//Sara
Sporadiskt
Posted in on 11:51 by Sara
Är väl rätt ord för den här bloggen just nu.
Mycket handlar väl om att livet bara springer på.
Det har varit några tuffa månader nu där jag försökt hålla ihop mig själv för att kunna orka för de runt omkring mig.
Nu är det lite fokus på mig för tillfället för jag behöver det.
Jag kommer alltid finnas för de runt omkring mig och alltid ställa upp för dem men tror också att anledningen att jag orkar är att jag känner när jag behöver backa lite. Jag behöver andas.
Tea har sommarlov och vad jag önskade att jag fick vara 13 år och tycka att det mest jobbiga som händer på sommarlovet är att mamma eller pappa tjatar om att man ska tömma diskmaskinen.
Tänk att få vakna varje morgon och bara fundera på vad ska jag göra idag, eller ja just det jag ska ju vara med I och vi gör det vi känner för.
Tea och I har varit med varandra mer eller mindre hela sommarlovet. Det började med att de åkte upp till Sthlm tillsammans. Sen var Tea kvar själv en vecka, sen kom de hem och förutom att Tea har varit några nätter hos farmor och några hos kusinerna i Kode så har de nog mer eller mindre sovit över varje dag med. Så underbart!
Vi har ju även fått äran att ha en underbart fin boxertik hemma hos oss. Hon har flyttat hit som omplaceringshund. Hon heter Nikita och är 5 år. Världens sötaste tjej. Hon och Enzo har hur kul som helst.
Vi har blivit lite sålda på campinglivet och blivit med husvagn. Så jag håller på att försöka lära mig allt jag kan om det.
Vi var en helg på en camping i Sölvesborg över en helg och hade det helt underbart.
Jag behöver ju som sagt skriva men det blir lite nu o då.
Så just idag får det räcka för nu.
Idag kommer mina älskade småsystrar hem till oss, Lina och Emma. <3 p="">
kram på er!
Mycket handlar väl om att livet bara springer på.
Det har varit några tuffa månader nu där jag försökt hålla ihop mig själv för att kunna orka för de runt omkring mig.
Nu är det lite fokus på mig för tillfället för jag behöver det.
Jag kommer alltid finnas för de runt omkring mig och alltid ställa upp för dem men tror också att anledningen att jag orkar är att jag känner när jag behöver backa lite. Jag behöver andas.
Tea har sommarlov och vad jag önskade att jag fick vara 13 år och tycka att det mest jobbiga som händer på sommarlovet är att mamma eller pappa tjatar om att man ska tömma diskmaskinen.
Tänk att få vakna varje morgon och bara fundera på vad ska jag göra idag, eller ja just det jag ska ju vara med I och vi gör det vi känner för.
Tea och I har varit med varandra mer eller mindre hela sommarlovet. Det började med att de åkte upp till Sthlm tillsammans. Sen var Tea kvar själv en vecka, sen kom de hem och förutom att Tea har varit några nätter hos farmor och några hos kusinerna i Kode så har de nog mer eller mindre sovit över varje dag med. Så underbart!
Vi har ju även fått äran att ha en underbart fin boxertik hemma hos oss. Hon har flyttat hit som omplaceringshund. Hon heter Nikita och är 5 år. Världens sötaste tjej. Hon och Enzo har hur kul som helst.
Vi har blivit lite sålda på campinglivet och blivit med husvagn. Så jag håller på att försöka lära mig allt jag kan om det.
Vi var en helg på en camping i Sölvesborg över en helg och hade det helt underbart.
Jag behöver ju som sagt skriva men det blir lite nu o då.
Så just idag får det räcka för nu.
Idag kommer mina älskade småsystrar hem till oss, Lina och Emma. <3 p="">
kram på er!
Några deppdagar
Posted in on 10:55 by Sara
Just nu inne i en period då det mesta tar emot att göra och där det känns som bara vi öppnar munnen så blir det fel.
Så därför har vi lärt oss att då är det bättre att vi bara är tysta och bara finns här för varandra.
Igår hade jag apt på mitt jobb och det avslutades med en föreläsning om ADHD/ADD och asperger. Det var jag som hade ordnat det och det var psykologen som intervjuade mig inför M's diagnos som höll i det. Jag tycker han var jätteduktig, just för mig var det inget nytt eftersom jag läst på massor, men ändå en bra uppfräschning och lite bra tips på hur vi ska tänka med patienter med diagnos.
Såg igår ett klipp som var filmat för att man ska kunna uppfatta hur en person med diagnos upplever "världen". Den gjorde att man fick himla mycket mer förståelse.
https://youtu.be/Lr4_dOorquQ
Här kan ni se den....
Tankarna är många och jag funderar på hur jag ska kunna hjälpa M och underlätta och hans huvud går i 180 på hur han ska klara vardagen.
Men vi kommer att komma dit, inom sinom tid.
Detta blir ett kort inlägg då batteriet på min dator håller på att dö :)
Ha det!
Så därför har vi lärt oss att då är det bättre att vi bara är tysta och bara finns här för varandra.
Igår hade jag apt på mitt jobb och det avslutades med en föreläsning om ADHD/ADD och asperger. Det var jag som hade ordnat det och det var psykologen som intervjuade mig inför M's diagnos som höll i det. Jag tycker han var jätteduktig, just för mig var det inget nytt eftersom jag läst på massor, men ändå en bra uppfräschning och lite bra tips på hur vi ska tänka med patienter med diagnos.
Såg igår ett klipp som var filmat för att man ska kunna uppfatta hur en person med diagnos upplever "världen". Den gjorde att man fick himla mycket mer förståelse.
https://youtu.be/Lr4_dOorquQ
Här kan ni se den....
Tankarna är många och jag funderar på hur jag ska kunna hjälpa M och underlätta och hans huvud går i 180 på hur han ska klara vardagen.
Men vi kommer att komma dit, inom sinom tid.
Detta blir ett kort inlägg då batteriet på min dator håller på att dö :)
Ha det!
Djupt
Posted in on 18:05 by Sara
Det är nog dags att slå liv i denna blogg igen, för jag behöver verkligen skriva av mig så att jag kan rensa både huvud och tankar.
I mitt liv händer ju otroligt mycket nu.
Vi lär oss att leva igen, det tar mycket energi och ger väldigt mycket med.
Att leva med någon som har diagnos, och som levt hela sitt liv och inte känt sig tillräcklig är inte lätt.
Nu lär vi oss hur vi ska hantera vardagen, vad vi behöver ändra på för att underlätta, både för M och för hela familjen.
Vi försöker hitta rutiner, vi testar olika sätt. Vad kan fungera och vad fungerar inte.
Allt från dagsschema till veckoschema. Hur ska vardagen fungera?
Vi har fått förklaring på så extremt mycket, på varför saker har hänt och hur det kommer sig att reaktioner blivit som de blivit.
Jag kommer försöka skriva här så mycket jag kan och när jag känner behovet. För jag behöver "tömma" systemet ibland.
Vår sjukvård för personer med diagnoser och den hjälpen de får ger jag inte mycket för. Så det är jag som är den stora stöttepelaren. Ibland jäser det över.
Att få en dubbeldiagnos där den ena behandlingen fungerar på det ena men inte ska användas på den andra, det gör det inte lätt direkt.
M själv förklarar det som att han försöker lära sig att simma igen men känner hela tiden att han är på väg att drunkna.
Det vi har kommit fram till i allt det här är att allt vi har gått igenom under våra 16 år tillsammans gör att vi kommer ta oss igenom det här med, för vi står på en extremt stadig grund.
Jag älskar M något så otroligt mycket och vill bara att allt ska bli så himla bra som det kan bli.
Det blir nog inga direkt roliga inlägg på denna bloggen ett tag framöver utan det blir som skrivet innan, stället där jag kan rensa tankar.
//S
I mitt liv händer ju otroligt mycket nu.
Vi lär oss att leva igen, det tar mycket energi och ger väldigt mycket med.
Att leva med någon som har diagnos, och som levt hela sitt liv och inte känt sig tillräcklig är inte lätt.
Nu lär vi oss hur vi ska hantera vardagen, vad vi behöver ändra på för att underlätta, både för M och för hela familjen.
Vi försöker hitta rutiner, vi testar olika sätt. Vad kan fungera och vad fungerar inte.
Allt från dagsschema till veckoschema. Hur ska vardagen fungera?
Vi har fått förklaring på så extremt mycket, på varför saker har hänt och hur det kommer sig att reaktioner blivit som de blivit.
Jag kommer försöka skriva här så mycket jag kan och när jag känner behovet. För jag behöver "tömma" systemet ibland.
Vår sjukvård för personer med diagnoser och den hjälpen de får ger jag inte mycket för. Så det är jag som är den stora stöttepelaren. Ibland jäser det över.
Att få en dubbeldiagnos där den ena behandlingen fungerar på det ena men inte ska användas på den andra, det gör det inte lätt direkt.
M själv förklarar det som att han försöker lära sig att simma igen men känner hela tiden att han är på väg att drunkna.
Det vi har kommit fram till i allt det här är att allt vi har gått igenom under våra 16 år tillsammans gör att vi kommer ta oss igenom det här med, för vi står på en extremt stadig grund.
Jag älskar M något så otroligt mycket och vill bara att allt ska bli så himla bra som det kan bli.
Det blir nog inga direkt roliga inlägg på denna bloggen ett tag framöver utan det blir som skrivet innan, stället där jag kan rensa tankar.
//S
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
