Bitte kanske inget att läsa högt!!!
Det snurrar många tankar i mitt huvud nu när Tea är borta.
Saknaden är ju oerhört stor fast jag vet att hon har det toppen bra där hon är och att hon mår väldigt väl.
Har av flera fått höra att jag borde släppa taget, men jag har inte skaffat barn för att släppa taget om henne. Det är ju inte så att jag håller henne i en snara. Jag förstår hur de tänker....
Om man inte hade släppt taget, hade man då låtit sitt barn åka iväg till spanien en vecka??
Jag är van att vara ifrån henne ett par dagar och har ju även varit iväg längre från mig när hon är i sthlm på sommaren, men det är inte lika jobbigt.
Det kanske är för att då kan jag ta mig till henne om det är något. Men nu kan jag ju inte ta mig dit hon är på samma sätt.
Jag är inte på något sätt orolig, för det är absolut inte det det handlar om utan jag saknar hennes kramar och pussar och våra samtal tillsammans. Nu får istället en överlycklig farmor njuta av det :) och det unnar jag henne....
Vet inte vad jag vill komma med det här men kände att jag måste skriva av mig....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Detta mammahjärta som får stå ut med mycket =) Jag förstår dig så väl vännen och det är helt normala tankar/funderinga/känslor som du har. Och det är ju DU som upplever det så ingen annan kan ju säga HUR du ska känna/tänka. Har inga goda råd att ge men jag finns här om du vill prata av dig det vet du! Massa pussar o kramar till dig!
Vet precis hur du känner! Filip var iväg i grekland med sin mormor och morfar och trots att jag viste att han hade det bra så höll jag på att knäckas av just saknad och att man inte kunde ta sig dit. Men egentligen betyder det i mina ögon bara en sak. Att Du är en underbar mamma som känner så, jag hade tyckt det vore konstigare om man inte kännt så. Styrke kramar till dig från mig!
Jag fick höra när barnen var små att jag inte var en orolig mamma. Om hon visste hur orolig jag var! Du får längta och våndas, Sara. Det är väl så det är. En pina att töja på "gummibandet" som finns mellan. Men det går bättre och bättre, fast helt bra blir det aldrig. Vill jag påstå......
förstår preciiis :) Nelelsträngen är förvånansvärt töjbar när det krävs ;). Är iofs aldrig utan mina barn, förutom ett par dagar på sommaren, och då är det bilfärden som är läskigast och inte att de är borta!
//Katarina
Nej helt bra blir det aldrig. Ditt barn är ditt barn även när det barnet har egna barn.
Som mamma kommer du alltid att älska, sakna och längta efter ditt barn. Det är livets skola.
Men jag kan lova dig att jag, och det vet jag att du vet, gör allt för att din lilla snufsa ska ha det bra på alla sätt när vi som Tea säger är ute och upptäcker världen-
Kram kram och snart är vi hemma igen, svärmor
Det är inte lätt att släppa taget om sina barn, tro mig och du behöver inte släppa ännu, hon är ju så liten. Man släpper lååååångsamt, lite i taget men aldrig helt=)
Skicka en kommentar