Kanske tur att jag hade semester, eller så kanske det var just därför jag orkade känna efter.
Min stora krasch kom nog denna veckan. Har känt mig värdelös, otillräcklig, ful, dum, äcklig ja ni vet allt det där som kommer över en när man är där på botten. Men mest av allt har jag nog känt mig så sjukt ensam. Kom fram till att jag verkligen inte har någon att vända mig till när jag mår så här. Innan så fanns alltid M så jag kunde prata med honom, men just nu är han inte mottaglig alls, de vänner jag har runt mig har fullt upp med vad de har runt sig så de känner jag inte att jag kan lasta mer.
Så jag har inte fått något direkt gjort på hela veckan, det stressar mig också, allt det där jag behöver göra som hänger över mig.
Men nu har den här veckan gått och jag ska börja jobba igen, tror det kommer bli bra, jag får vara Sara som betyder något, jag har min plats på jobbet och jag är bra på mitt jobb.
Så nu glömmer jag den här veckan och tar nya tag och nästa vecka är jag fantastisk underbar och bara helt enkelt, den där Sara.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
