Saras svammel är väl väldigt passande på denna bloggen....

För det blir mest svammel!
Idag är en ledsen dag, mycket som snurrar. M har för första gången uttalat att han tvekar på mig, inte vad han vill utan att han är rädd att jag är på väg bort. Det absolut sista som jag vill, jag ser oss ju bli pensionärer ihop.
Tänker att det har att göra med allt som varit sista tiden och att jag uttalat med att hur mycket ska vi orka?
Men med det menar jag ju inte på varsitt håll utan tillsammans.
M har själv satt ett ord på oss tillsammans, vi är ett päppelträd, ett sånt där man satt ihop äpplen och päron på samma träd. Vi var två personer som växte ihop tillsammans till en enhet men vi är ändå varsin art. Fint tycker jag.
M började utbildning nu i veckan, hoppas verkligen att han ska orka med och klara av det. Men självklart ska det strula. Allt strular, jämt!
Det är tur att man har fina vänner, för utan dem hade inte M varit på utbildning nu, allt tack vare att någons syster känner någon som känner någon och alla blir förbannade och till slut leder det till att chefen på af får ett samtal, sen går allt undan väldigt fort.
Men sjukt att det är så det ska behöva vara. Varför ska inte M bara få allt lätt iaf 1 gång? Så i fredags fick han veta att han börjar utbildning som i måndags. Så helgen blev sömnlös och stressig, måndag morgon beger sig M till Lernia och där får han bara veta att han är anmäld på fel sätt men till rätt utbildning, så han fick snällt gå hem igen. För de kan inte bara säga att vi löser det under dagen så va kvar här du, nä utan hem kom en knäckt M.
Så vad gör de som inte har en sambo att komma hem och gråta ut hos, en sambo som säger att det här löser vi och tar med sig honom till AF för att rätta till misstaget som hans handläggare gjort. Även vara hans öron och mun, berätta för handläggaren att det är sånt här som inte får hända för M, det förstör så sjukt mycket. Tänk alla de som bara sitter hemma och inte har någon, de måste lita på systemet, det systemet som inte alls fungerar, som inte ser att bakom varje individ finns en människa, och alla har vi olika förutsättningar för att klara vardagen. Detta gör mig så ledsen och frustrerad.

Så nu har jag svamlat färdigt för just nu, ska nog ta mig ut i det fina vädret, eller iaf cykla till gymmet. Sen blir det lekdejt med Nikita och en liten boxerkille som heter Lukas, ska bli väldigt roligt.

Ha det gott!
Kram S