Det är en riktigt utmaning....Men vi klarar det.
Livet springer på i rask takt, men just nu är vi på lite sparlåga.
M vet bara vad han ska göra fram till sista september och ingen som håller honom informerad, vilket gör att hans liv är helt upp och nervänt just nu och energin är på noll. Kan tänka mig att mycket som stressar är ju att inte ens om och vad han får för pengar efter sista september är säkert.
Så vinna på lotto kanske hade varit en idé. Men då måste man spela först också.
Gör mig så ledsen att stå bredvid och inte kunna hjälpa honom för jag kan ju inte få de där människorna på Af att fatta vad M's diagnos faktiskt handlar om. Det finns trots allt nerskrivet och en plan för hur M behöver ha information och hur hans vardag ska fungera och ändå svarar de inte ens på mail och inte hör de av sig heller. M fick ny handläggare i juli och har ff inte hört ett ända ord från honom. Så j-a dåligt!
Så vi kämpar oss fram en dag i taget och tiden får utvisa vad som händer, men jag känner att vi behöver veta nu för att vi ska få vårt liv och framförallt M´s liv att fungera igen.
Annars så åker jag på kurs imorgon och kommer hem på onsdag, ska bli väldigt intressant, det är en fackkurs om arbetsrätt och lagar.
Behöver lite nytt i huvudet nu, för har fått lite känslan av att jag stampar just nu.
Ha det gott!
//Sara
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
